Tänkte på en sak; Det här med ångest.. det är ju något alla människor drabbas av. Vissa mer än andra dock, men ändå.
Skriver inte detta enbart för att tycka lite synd om mig själv nu under deppdag#1 men ärligt.. att alltid behöva övertänka allt, bli nervös, rädd och etc för minsta lilla börjar bli rätt så tröttsamt.

Och i allt detta känns precis ALLT relativt och osäkert på nåt sätt. Fast är det verkligen så? Ah de är ju såna saker jag blir tokig för.
Ju fler dagar som går och ju mer jag överanalyserar, desto mer kommer jag fram till saker som jag egentligen inte vill.
Frågan nu är vad jag ska göra med allt detta. Det är som att jag har en hög med kletig jättespaghetti som inte får plats någonstans. O vem fan vill ha en sån röra i livet??

PAX INTE! spaghettin måste bort.. !